Så har vi fått veta, det blir 30 dagar i år, incha Allah! Det känns nästan som en bonusdag. Idag har jag städat och stuckit iväg för att handla innan det var dags att jobba, utifall det var Eid imorgon. Det känns mycket mindre stressigt nu.
Jag åkte till slaktaren först och sedan handlade jag bara lite grann, mest frukt och grönt, i en större affär i närheten. Jag missade precis bussen och satte mig i busskuren för att vänta på nästa. Jag skulle ta upp mobilen ur väskan, men hittade den inte. Efter att ha rotat runt en del hittade jag den. Lite skamsen var jag över den lätta panik jag känt, att man blir så fäst vid sin telefon! Jag bad att jag skulle kunna använda den till något bra. Det jag tänkte mig var att t ex läsa eller lyssna Koran. Jag satte mig för att läsa och såg en äldre dam som såg lite ostadig ut vid övergångsstället. Jag tittade bort lite och när jag såg henne igen hade hon ramlat och slagit bakhuvudet i gatan. Jag sprang dit, och en busschaufför som kom från andra hållet stannade och kom ut, han också. Han fick gå tillbaka till bussen som han parkerat mitt i en rondell, framför infarten till affären. Damen mådde bra, hamdulillah, inga synliga skador, men hade allt för dålig balans för att kunna resa sig eller gå utan hjälp. Ambulansen kom efter ett tag och hon blev omhändertagen. Jo visst, jag fick använda mobilen till något bra, fast att kalla på ambulans var inte vad jag hade tänkt mig!
Jag hade lite mindre tid än jag tänkt mig kvar när jag kom hem och gick en del av vägen till jobbet. det är skönt med en promenad, men idag var det varmt och jag blev ordentligt törstig innan jag var framme. Nå, det var ju inte mycket att göra åt det annat än att drömma lite om citusdrycken jag ställt i kylen hemma. Det var en ganska lugn dag på jobbet, hamdulillah, och sedan blev det en promenad tillbaka i betdligt svalare temperatur. Imorgon är vi båda lediga och kan incha Allah ta det lite lugnt, utan att behöva ställa väckarklockan för annat än suhoor och Fajr.
Katten laddar för sista dagen.
Min Ramadan 2012 