Några tankar

Det är otroligt svår att vara konsekvent, framförallt när miljön förändras och även situationen. Min son och jag har en förmåga att explodera och jag måste erkänna (men säg det inte till min fru) att jag är lika envis som en ”sko” som hon brukar säga.

Under vår vistelse i Peru var jag tålmodig och gav mig tid att prata med min son varje gång ett problem dök upp. Det fungerade, han var mindre påstridig och lyssnade, även jag. Vi kunde lösa små saker utan att skrika eller bli ovänner. Han blev lugnare, lyssnade på mina argument och slutade gråta och förklarade vad han själv tyckte.

Men i går kastade vi allt vi gjorde rätt till papperskorg. Han började bråka om allt, skrika, sparka och det var klockan 1:30 på natten. Vi fungerar fortfarande efter peruansk tid och vi sover sent och vaknar sent.

Jag måste erkänna ännu en gång att jag inte lyckades vara konsekvent, jag hade lovat mig själv att ge honom mer tid, att lyssna och framförallt blir inte arg så lätt. Det är inte lätt och det kommer inte att bli lätt de kommande dagar eftersom jag tror att han kommer att testa allt i några dagar och se om det vi gjorde i Peru stannade där eller kom med i våra väskor.

Att vara konsekvent, att hålla sitt ord, att verkligen göra det man bör göra är inte lätt, det kräver träning och en stark vilja. Jag måste se till att lyckats med allt detta, jag har sett resultatet när jag har varit lugn och pratat med honom.

Det gäller egentligen allt, att vara konsekvent är inte lätt och kräver att man vill vara det. Det gäller som sagt allt, relationer med sina barn, familjen, arbetskamrater, grannar, bönen, fastan, Guds dyrkan i alla sina former, ja allt. Klara vi det? Jag ska försöka.

En minaret från Egypten under Ramadan. Vi tog bilden förra året

Man blir klokare med åldern sägs. Jag tror att det handlar mer om att man blir mer erfaren. Nu när Ramadan börjar ta slut, blir man ”klokare” och vet hur man borde ha gjort under fastan för att få det mesta av det. Problemet är att med tiden glömmer vi det och när nästa Ramadan börjar är vi tillbaka där vi var vid första dagen den gångna Ramadan. Ska vi vara konsekventa och förverkliga allt vi upptäckte de här dagarna? Ska vi kunna hålla oss till det rätta och uppfylla alla våra löften?

Ramadan är träningen som ger färdigheten, men för att bli bättre måste träning göras till en livsstil och det är detta med att vara konsekvent som kommer in. Jag kommer att göra allt jag kan för att hålla mig till det och be Gud hjälpa mig med det. Men som sagt det är vi de som måste jobba med det.

Salam